IdaMarianne

I fredags var det dags for begravning. Det var valdigt fint, men jag vet inte om jag var riktigt beredd.
Det kandes konstigt nar jag inte hade min Dennis bredvid till trost.
Slakten var i af dar och alla mina underbara syskon.
Jag vet inte varfor men jag alskar laten -dar som rosor aldrig dor
Det brast nar mammas kusiner sjong den i kyrkan.
Det fina i sammanhanget var att farmor alskade rosor.
Vilket jag inte visste, men kanske mitt undermedvetna nar jag gav den som forslag till begravningen.
Fint var det och den laten kommer alltid ha en stor plats i mitt hjarta!

Jag tror att jag tycker om den sa mycket for att jag tanker pa mormor nar jag  hor den.
Nar vi vakade over mormor spelade vi en skiva for henne och en av latarna var just denna.
Naval..

Lordagen befann jag mig storsta delen hos mamma och pappa med syskonen. Vi firade Terese och mamma som fyller ar pa tisdag.

Idag har jag tagit farval av min kara syster Maria som akte hem till  Karlstad igen.
Snart ska  jag och Dennis aka till  sjukhuset for att forhoppningsvis fa bukt pa hans munproblem.
Han har svalld tunga, gom och hals. Stackaren.
Hoppas att  han kan fa lite medicin och bli battre. Gillar inte nar han ar sjuk.

Borde satta mig med  larobockerna och plugga mekanik.
Vi far se om det  hinns med ikvall.

Hyra film ar annars det roligare alternativet.
Nu ar jag hungrig, men det ar inge kul att gora nagot gott da Dennis inte kan ata.
Men, men..

Nu ar det dags att aka, Pa aterseende